K2-18b, en exoplanet 124 ljusår bort i Lejonet, har fått mycket uppmärksamhet på sistone. Den kretsar i den beboeliga zonen kring en röd dvärgstjärna, och James Webb-teleskopet upptäckte en atmosfär rik på koldioxid och metan, vilket gör den till en främsta kandidat för en "Hycean"-värld – i princip ett gigantiskt hav under en vätehimmel. Naturligtvis undrade forskarna: "Är det någon hemma?"

Forskare från Search for Extraterrestrial Intelligence (SETI) riktade två av jordens mest kraftfulla radioteleskop – Karl G. Jansky Very Large Array (VLA) i New Mexico och MeerKAT i Sydafrika – mot K2-18b för att lyssna efter utomjordiskt prat. Deras resultat, publicerade i The Astronomical Journal, är en smula antiklimax: inga smalbandiga radiosignaler som inte kunde förklaras av jordens eget brus. De sållade igenom miljontals kandidatsignaler och kom tomhänta.

Samordningen mellan VLA och MeerKAT var en logistisk bedrift som gav en exceptionellt känslig sökning. Men även med den kraften fick teamet hantera det vanliga problemet: jorden är högljudd. Radioteleskopen bombarderas av mänskliga signaler, så forskarna använde avancerad programvara – COSMIC på VLA och BLUSE på MeerKAT – för att filtrera bort bruset. De tillämpade sedan fem sållningsmetoder, inklusive maskning av kända interferensfrekvenser, kontroll av dopplerskift (för utomjordiska signaler borde röra sig, till skillnad från den där irriterande AM-stationen från grannens garage) och användning av flera strålar för att säkerställa att signalen kom från planeten, inte en förbipasserande satellit.

Ett av filtren kasserade också signaler med signal-brusförhållanden under 10 eller över 100 – vilket, medger författarna, kan ha slängt ut några genuint svaga utomjordiska viskningar. Men så är det när man hanterar miljarder datapunkter. Det sista planerade filtret, som skulle leta efter att signalen försvann när planeten rörde sig bakom sin stjärna, behövdes inte ens eftersom ingen sådan transit inträffade under kampanjen.

Så, inga utomjordingar funna. Men sökningen var inte bortkastad. Observationerna lät astronomer sätta en övre gräns för eventuell sändareffekt i K2-18b-systemet: ungefär motsvarande den numera nedlagda Arecibo-radaranläggningen. Om det finns en civilisation där, skriker den inte högre än ett dött puertoricanskt observatorium. Än viktigare: projektet bevisade att automatiserad databehandling kan hantera tsunamin av signaler från moderna SETI-observationer. När framtida arrayer som Square Kilometer Array tas i bruk kommer dessa tekniker att vara avgörande. K2-18b kanske är tyst, men vi blir bättre på att lyssna. Kanske nästa gång är det någon i andra änden.