USA befinner sig för närvarande i fejd med i stort sett alla på planeten – het konflikt med Iran, kallt krig med Kina och Ryssland (även om president Trump kanske missat det memo), handelskrig med olika nationer, en pyrande dispyt med Kuba och en bisarr fixering vid Grönland som irriterar Nato, den mest framgångsrika alliansen i historien. Man skulle kunna tro att detta vore ett ypperligt tillfälle för gammaldags diplomati: att skicka ambassadörer för att släta över saker, lugna allierade och hantera handelsdetaljer. Problemet är att de ambassadörerna inte existerar.\n\nTrump-administrationen har lämnat över 100 ambassadörsposter obesatta, inklusive nyckelposter hos USA:s allierade, enligt The Wall Street Journal. Det är ett rekordstort antal vakanser, även för en administration som behandlar diplomati som en valfri sidoquest. Som jämförelse: vid samma tidpunkt under Trumps första mandatperiod var endast 45 poster tomma – redan då en långsammare takt än föregångarna. American Foreign Service Association noterar diplomatiskt att Trump varit långsam med att nominera ambassadörer, och de han nominerar fastnar ofta i en överbelastad senatsprocess.\n\nÖversättning: Trump förstår inte vad ambassadörer gör och föredrar att ge dessa jobb till vänner, donatorer och lojalister, som sedan möter tuffare än vanligt senatsförhör. Han verkar se dessa utnämningar som belöningar för lojalitet eller möjligheter att trolla allmänheten och det internationella samfundet – inte som verktyg för statskonst. För att vara rättvis: varje president ger några mysiga ambassadörsjobb till polare; vanligtvis är det ett mindre land där de inte kan ställa till med mycket skada. (Kari Lake, en misslyckad MAGA-kandidat, fick Jamaica, vilket åtminstone är en förolämpning mot en vän.) Men Trump har också placerat pinsamt inkompetenta personer på stora ambassader som Jerusalem och Paris.\n\nAdministrationstjänstemän hävdar att detta faktiskt är "mer effektivt" – de säger att Trump lutar sig mot betrodda sändebud som hanterar flera länder samtidigt, som att använda Tom Barrack (ambassadör i Turkiet) för att också täcka Syrien, eller förlita sig på familjemedlemmar som Steve Witkoff och Jared Kushner som personliga emissarier. Detta påstående är skrattretande. Att försöka medla i ett krig mellan Ryssland och Ukraina utan bekräftade ambassadörer vare sig i Moskva eller Kiev är inte effektivt; det är dumt. Att låta ambassadörer ha dubbla hattar skapar inte regional samstämmighet; det täpper bara till bandbredden, korskopplar personal och snärjer kommunikationen. Till exempel täcker ambassadören i Indien, Sergio Gor, nu även Centralasien – en region med 85 miljoner människor över fem mycket olika nationer, varav fyra saknar bekräftad ambassadör.\n\nDen verkliga anledningen? Trump har troligen ingen aning om vad ambassadörer gör och bryr sig inte om att lära sig. Utrikesminister Marco Rubio vet bättre, men en av hans första åtgärder var att återkalla 30 ambassadörer – ett drag som utrikesdepartementet kallade rutin, men missvisande så. Vanligtvis lämnar ambassadörer in sin avskedsansökan i början av en ny administration men stannar tills de ersätts; de återkallas inte omedelbart, vilket lämnar poster vakanta. Rubios drag antydde politisk granskning av karriärdiplomater.\n\nTrump kan också vara traumatiserad av sin första riksrätt, då visselblåsare avslöjade hans försök att utpressa Ukraina att utreda Joe Biden. Han kan nu se professionella tjänstemän som politiska fiender. Eller så vill han, som klassiska filmen Goodfellas illustrerar, bara inte att någon ska höra vad han säger eller lyssna på vad han blir tillsagd – han föredrar betrodda löjtnanter som viskar i hans öra. Som Reuters rapporterade kringgår utländska regeringar nu ambassader och "omstrukturerar sin diplomati kring en liten krets människor med direkt tillgång till presidenten." Om du är Grekland och fast med Kimberly Guilfoyle (Donald Trump Jr:s ex) som ambassadör, får du kanske inte mycket gjort. Men om du är viktig nog för ett besök av hans svärson, är du inne.\n\nInte varje vakans är en kris – vissa är normala, och ambassadörers inflytande varierar med presidenten. Men Trumps serie av diplomatiska misslyckanden – förödmjukelser