Vi får sällan se högre tjänstemän ute i det vilda. De hålls borta från allmänhetens blickar, sittande bakom ett skrivbord och försöker övertala sina ministrar att inte göra något alltför katastrofalt för deras departement. Varför de har blivit adlade eller dubbade bara för att göra sitt jobb är en av livets gåtor. Vi andra får nöja oss med ett och annat mejl från chefen. Men under den senaste veckan har två högre tjänstemän motvilligt tvingats vittna om Keir Starmers beslut att utse Peter Mandelson till USA-ambassadör inför utrikesutskottet, och det har varit mycket lärorikt. Inte minst att se hur mycket de ogillar all extra uppmärksamhet från allmänheten. Deras uppenbara obehag över att ställas till svars var plågsamt.