I ett drag som säkerligen kommer att göra Bruce Willis-fans besvikna har forskare kommit fram till att det mest användbara vi kan göra med en asteroid inte är att spränga den, utan snarare att förvandla den till en kosmisk järnaffär för Mars. En ny studie från forskare vid EPFL i Schweiz föreslår att asteroidbrytning skulle kunna förse de metaller som behövs för att bygga en marskoloni, vilket potentiellt löser ett av de största logistiska mardrömmarna inom rymdkolonisering.

Låt oss inse det: att frakta allt från jorden är en icke-startare. Att skjuta upp ett enda ton last kostar tiotals miljoner pund, och en resa till Mars tar sex till nio månader beroende på planeternas inbördes läge. Det är som att beställa en ny skiftnyckel och vänta på att den ska anlända med långsam båt från en galax långt, långt borta. Inte direkt effektivt.

Men här är twisten: miljontals asteroider flyter bara där ute, och några av dem - de så kallade M-typ-asteroiderna - är fullproppade med järn, nickel och andra användbara metaller. De är i huvudsak gigantiska rymdstenblock med en gömd skattkammare. Frågan är om vi kan nå dem, utvinna godsakerna och frakta tillbaka dem till Mars utan att bränna mer bränsle än metallerna är värda.

EPFL-teamet körde tusentals datorsimuleringar för att testa olika leveranskedjor, med hänsyn till resenergi, metallutbyte och bränsleförbrukning. Resultaten är försiktigt optimistiska: vissa asteroider skulle kunna nås med befintlig rymdfarkostteknik, och energikostnaderna kanske bara är tillräckligt låga för att göra hela företaget värt besväret.

Den smarta delen involverar att använda kolhaltiga asteroider - de som innehåller kol och vattenis - för att producera raketbränsle i rymden. Detta innebär att rymdfarkoster inte skulle behöva släpa med sig returbränsle från jorden, vilket avsevärt minskar vikt och kostnad. Det är som att tanka bilen på en bensinstation längs motorvägen istället för att ha en tunna bensin i bagageutrymmet.

Men börja inte packa väskorna för asteroidbältet ännu. Studien innebär inte att brytning är nära förestående; vi är fortfarande långt ifrån att driva vår första rymdgruva. Men den visar att logistikproblemet inte är oöverstigligt. Med rätt asteroidval och lite uppfinningsrikedom skulle vi kunna skapa ett leveransnätverk som håller en marskoloni försedd med byggmaterial, allt tack vare några välplacerade rymdstenar.

Så även om vi kanske inte säger adjö till jorden ännu, har drömmen om att bli en multiplanetär art blivit lite mer trolig. Och vem vet? Kanske en dag kommer frasen 'frakt och hantering' att gälla för interplanetära leveranser.