I Indiens huvudstad Delhi har makten länge cirkulerat genom ministerier, ambassader och parlamentet – men också genom de skuggiga verandorna på Gymkhana Club. I generationer har den gräddvita klubbbyggnaden på Safdarjung Road fungerat som en diskret värld för pensionerade generaler, högre tjänstemän och gamla affärsfamiljer som förhandlar över whisky-sodavatten och kebab. Även de som aldrig har klivit innanför dess portar – vilket är de flesta Delhibor – har hört historier om dess prakt.

Nu står den världen inför en osäker framtid. Förra veckan beordrade den federala regeringen, som äger de 27,3 hektar som den 113-åriga klubben står på, att den ska utrymma senast den 5 juni, med motiveringen att marken behövs för ”försvarsinfrastruktur och andra vitala allmänna säkerhetsändamål”. I sitt meddelande kallade regeringen området för en ”högkänslig och strategisk” zon nära premiärministerns residens och sade att hyresavtalet upphörde med ”omedelbar verkan”.

Medlemmar har överklagat beslutet i domstol, och Delhis högsta domstol hörde fallet på tisdagen. Den federala regeringen sade till domstolen att den inte omedelbart skulle ta över marken den 5 juni, och att eventuell vräkning endast skulle ske efter att klubben fått ett meddelande enligt lag. Domaren sade att klubben, dess personal och medlemmar då kunde återkomma till domstolen för att överklaga vräkningen.

Regeringens agerande mot klubben följer år av granskning av elitinstitutioner av premiärminister Narendra Modis regering och har återuppväckt debatter om privilegier, arv och offentligt utrymme. Men det har också utlöst en oväntad våg av nostalgi, där vissa Delhibor uttrycker tillgivenhet för en plats de ofta påstod sig förakta.

Gymkhana är dyr att gå med i, men tillträdet har länge kontrollerats mer av grindvakter än av priset. Sökande måste föreslås och understödjas av medlemmar, varefter en styrelsekommitté godkänner dem. Processen har traditionellt gynnat högre tjänstemän och försvarsanställda, med en mindre andel för andra. Kritiker säger att detta har bidragit till att upprätthålla ojämlikhet, även om det har gjort Gymkhana till ett av Delhis mest eftertraktade medlemskap.

Men många minns hur platsen höll vid liv en bit av Delhis elitförflutna genom små ritualer: livréklädda servitörer i skymningen, gin och lime på skuggiga verandor, pensionerade generaler och diplomater som dröjde sig kvar under neemträd. En senior journalist baserad i Delhi som aldrig hade medlemskap sade till BBC att klubben alltid kändes ”avlägsen”. ”Men nu känner jag för att kliva in en gång. Det är en av de få strukturerna i Delhi som har förblivit orörd medan staden utanför förändrades helt”, sade han.

Grundad 1913 som Imperial Delhi Gymkhana Club, uppstod den samtidigt som Delhi byggdes efter att britterna flyttade Indiens huvudstad från Kolkata (tidigare Calcutta). Den verkade först från Coronation Grounds i Civil Lines och tjänade brittiska administratörer och militärofficerare, innan den tilldelades sin nuvarande plats på Safdarjung Road 1928. Den nuvarande klubbbyggnaden, designad på 1930-talet av den brittiske arkitekten Robert Tor Russell – som också designade den ikoniska Connaught Place – speglar arkitekturen i tidiga centrala Delhi, med sina djupa verandor, höga tak och ljusa fasader som öppnar sig mot träd och gräsmattor.

Inuti tycktes tiden röra sig annorlunda: tennisvita som torkade i eftermiddagssolen, bridge-rum som bar en svag doft av cigaretter och talkpuder, äldre medlemmar som läste tidningar under långsamma takfläktar. Under sina tidiga decennier lär västerländska indiska civilförvaltningsofficerare – bland de få indier som släpptes in i elitens koloniala kretsar – ha lärt sig balsalsdans och brittisk social etikett på klubben medan de navigerade i det kejserliga samhällets koder. Och 1947, när den brittisk-indiska armén delades mellan Indien och det nyskapade Pakistan, samlades officerare från regementen som skulle separeras på klubben för avskedsdrinkar innan historien placerade dem på var sin sida av en gräns. Den bilden – officerare som delade