En ny studie i Nature Ecology & Evolution har bekräftat att, ungefär som en trendig parisisk lägenhet, såg en attraktiv fastighet nära Bury, cirka 50 kilometer norr om Paris, en fullständig omsättning av invånare runt 3000 f.Kr. Genetisk analys av 132 individer från en stor megalitgrav visar att personerna som begravdes före och efter en betydande befolkningsminskning inte var släkt, vilket indikerar en stor befolkningsersättning.

"Vi ser ett tydligt genetiskt brott mellan de två perioderna," sa Frederik Valeur Seersholm från Köpenhamns universitet. Den tidigare gruppen liknade stenåldersbönder från norra Frankrike och Tyskland, medan den senare gruppen hade starka genetiska länkar till södra Frankrike och Iberiska halvön. Kort sagt, lokalbefolkningen försvann, och några nya människor från söder flyttade in, förmodligen efter en grundlig städning.

För att ta reda på varför de ursprungliga hyresgästerna flyttade ut använde forskarna en DNA-teknik som fångar allt genetiskt material i ben. De hittade spår av uråldriga patogener, inklusive pestbakterien Yersinia pestis och organismen för lusburen återfallsfebber, Borrelia recurrentis. Men pesten ensam gav inte vräkningsbeskedet. "Nedgången drevs troligen av en kombination av sjukdom, miljöstress och andra störande händelser," sa seniorförfattaren Martin Sikora. Undersökning av skelettresterna hittade också ovanligt höga dödstal under den tidigare perioden, särskilt bland barn och unga vuxna. "Det demografiska mönstret är en stark indikator på kris," noterade Laure Salanova från Frankrikes CNRS.

De genetiska fynden avslöjar också en stor förändring i social struktur. Under den tidigare fasen var graven en familjeangelägenhet, med utökad släkt begravd tillsammans. Efter kollapsen blev begravningarna mer selektiva och centrerade kring en enda manlig släktlinje. "Detta indikerar att befolkningsförändringen åtföljdes av en förändring i hur samhället var strukturerat," sa Seersholm.

Studien tillför bevis för att den så kallade neolitiska nedgången drabbade stora delar av norra och västra Europa. Det kan också förklara varför byggandet av megalitgravar och andra stora stenmonument upphörde under denna period. "Vi ser nu att slutet på dessa monumentala konstruktioner sammanfaller med försvinnandet av den befolkning som byggde dem," observerade Seersholm, vilket antyder att när byggarna är borta, är också bygglovsbestämmelserna det.