På tisdagseftermiddagen i New York samlade Rolling Stones vänner, journalister och andra artister för en förhandstitt på deras kommande 25:e album, Foreign Tongues. För när man sålt 250 miljoner album är nästa logiska steg att hålla en lyssningsfest för Leonardo DiCaprio och Baz Luhrmann.

Innan trion klev upp på scenen sa programledaren Conan O'Brien torrt att kanske, äntligen, är detta albumet där bandet kommer att "äntligen slå igenom efter årtionden av dunkel". Publiken, som inkluderade Leonardo DiCaprio, regissören Baz Luhrmann och skådespelerskan Odessa A'zion, skrattade uppskattande – förmodligen för att idén om Rolling Stones som okända är roligare än något skämt Conan kunde skriva.

Sju decennier in i karriären och med över 250 miljoner sålda album behöver bandet knappast befästa sitt arv. Men de senaste åren har gruppen – nu en trio efter trummisen Charlie Watts död 2021 – fått en kreativ nytändning. Hackney Diamonds, deras album från 2023, hyllades av The Guardians Alexis Petridis som en återkomst till formen som "sprakar av målmedvetenhet".

På Foreign Tongues samarbetar bandet återigen med Hackney Diamonds-producenten Andrew Watt (Lady Gaga, Justin Bieber), samt en rad specialgäster inklusive Steve Winwood, Paul McCartney, The Cures Robert Smith och Chad Smith från Red Hot Chili Peppers. För tydligen kände Stones att de inte samlat tillräckligt många kända vänner än.

Vid evenemanget i New York sa Mick Jagger att Foreign Tongues 14 låtar skulle spänna över flera genrer: "Grejen med den här skivan är – Stones är ett rockband som också har förmågan att göra ballader, countrymusik eller dansmusik. Så vi fastnar inte i en enda stil." Med andra ord, de är fortfarande Rolling Stones, bara med mer genrehoppande.

"När det inte fungerar, då tar vi in domaren," sa Keith Richards och pekade på Watt, som skrattade med. "Han sparkar oss i arslet." För inget säger rock 'n' roll som en producent som också fungerar som en motiverande sparkare.

Jagger beskrev den nya låten Ringing Hollow som en "countrylåt" inspirerad av hans och Richards livslånga kärlek till Hank Williams, medan Beautiful Delilah hämtar inspiration från deltablues. Sångaren retades också med Hit Me in the Head, "en riktig punkrockare" med delar inspelade av Watts före hans död. För även i döden håller Charlie Watts takten.

På scenen var trion på gott humör och pigga, med Jagger som gärna spelade med när O'Brien skämtade om att sångarens randiga kavaj var "från Willy Wonkas dödsbo". Jagger, alltid en god sportsman, bara hängde med.

"Den kickar rumpa," sa O'Brien om det nya albumet och tillade att det påminner om bandets klassiker Exile on Main St från 1972, och att han hade lyssnat på skivan "25 gånger" sedan han fick den för några dagar sedan. "Det finns en livfullhet, en brådska i den." Det är 25 gånger på, vadå, en vecka? Antingen är den så bra eller så har Conan mycket fritid.

Det beror delvis på att albumet spelades in på ungefär en månad, sa Jagger: "Att bara ha fyra veckor gav oss en brådska. Vi har roligt för det mesta i studion, men det kräver också mycket koncentration – man måste verkligen få [en låts] fem minuter att räknas." För inget säger rock 'n' roll som en deadline.

När han fick frågan om hur han håller sin oktavspännande sångröst i toppskick, sa Jagger syrligt: "Jag tog mycket droger 1968 ... så det är övning." Han har en poäng – och en hälsosam dos självironi.

"Riff, man kan inte tvinga fram dem," sa Richards. "De kommer till en." Under tiden jämförde gitarristen Ronnie Wood samspelet med sin medgitarrist med "en uråldrig form av vävning". För när man spelat tillsammans i årtionden börjar ens musikaliska samarbete likna textilproduktion.

Omslagsbilden för Foreign Tongues är en målning av New York-baserade konstnären Nathaniel Mary Quinn, som beskrev bilden som en "amalgamering" av bandet. "Jag kallar den Mr Ugly," skämtade Jagger.