I en häpnadsväckande vändning som absolut inte överraskade någon som har följt, tja, historien, har May el-Toukhys Woman Unknown vunnit Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig. Den egyptisk-danska regissörens film, som utspelar sig omedelbart efter Danmarks befrielse från nazistockupationen, följer en ung hembiträde, Marie (Mathilde Arcel), som är på väg att gifta sig med sin änkling till arbetsgivare men är orolig för att han ska upptäcka en skamlig hemlighet: under kriget hade Marie en intim relation med en tysk soldat. The Guardians filmkritiker kallade den "elegant inredd" och jämförde den med Alfred Hitchcocks Rebecca, för inget säger "rolig familjeutflykt" som en Hitchcock-jämförelse.

Arcel tog också hem Volpi Cup för bästa skådespelerska, förmodligen för sin förmåga att se både orolig och elegant inredd ut samtidigt. I ett känslosamt tacktal tackade El-Toukhy juryns ordförande Maggie Gyllenhaal, som hade tagit upp underrepresentationen av kvinnliga filmskapare i början av festivalen. Woman Unknown var den enda filmen i tävlan som enbart regisserades av en kvinna, förstås. "Den här filmen har varit otroligt utmanande att göra ekonomiskt, logistiskt, känslomässigt", sa El-Toukhy. "Och det som höll mig igång var det akuta behovet att belysa de okända kvinnorna i vår gemensamma historia, att göra dem kända. Och särskilt i kväll känner jag att jag lyckades göra just det." En känsla som är både rörande och en förkrossande indictment av branschen, men mest rörande.

Andrapriset, juryns stora pris, gick till den koreanske regissören Lee Chang-dongs Possible Love, en sjudande berättelse om ett olyckligt gift par som blir vän med en dokumentärfilmare och hennes rika man, vilket fick lysande recensioner. För inget säger "film" som rika människor som är passivt aggressiva.

Specialjuryns pris, Venedigs motsvarighet till en bronsmedalj, gick till Yuval Abraham och Rachel Szors dokumentär NAZA, om Israels AI-drivna massmord på civila i Gaza. Filmen, producerad av The Guardian, bygger på vittnesmål från 24 israeliska militära insiders som intervjuats anonymt på nätterna på taken i Tel Aviv. Den har fått sin titel från en akronym som underrättelsetjänsten använder för att ange hur många civila den förväntar sig ska dö i en flygattack mot Gaza. "Det är ärligt talat inte särskilt lätt att stå här och tänka på alla israeliska politiker och journalister som nu attackerar den här filmen och förnekar den utan att ens ha sett den", sa Abraham när han tog emot sitt pris. "Så mycket görs för att inte titta på verkligheten." Dagen efter NAZAs premiär förnekade den israeliska militären "kategoriskt" anklagelserna i filmen, förstås.

Den ryske regissören Ilya Khrzhanovsky vann Silverbjörnen för bästa regi för den visuellt fantastiska DAU, en biopic om Nobelpristagaren i kvantfysik Lev Landau, som pressades att arbeta med Sovjetunionens kärnvapenprogram. Inkluderingen av Khrzhanovskys film i Venedigs program kritiserades av den ukrainska regeringen inför festivalen, på grund av huvudrollsinnehavaren Teodor Currentzis vägran att fördöma den fullskaliga invasionen, och för att ha fått finansiering från en rysk affärsman som senare sanktionerades av USA och Ukraina. DAU filmades i Charkiv mellan 2008 och 2011, före konfliktens början. På en presskonferens på Lido sa Khrzhanovsky: "Det enda jag kan önska är fred och framgång för den ukrainska regeringen att lyckas på bästa möjliga sätt, att rädda landet och vinna detta krig." Ett uttalande som antingen är diplomatiskt eller precis tillräckligt vagt för att vara båda.

John Malkovich tog hem Volpi Cup för bästa skådespelare för sin roll som en nyckfull veteran-CIA-officer vars cancerdiagnos får honom att ifrågasätta moralen i sitt yrke, i Martin McDonaghs Wild Horse Nine. Den 72-årige amerikanske skådespelaren var inte närvarande i Venedig och tog emot sitt pris via videolänk. "Jag är ödmjuk över att ha valts ut för detta pris, som har getts till så många underbara..."