En svettig julidag kastade 30 krigare från Kurdistans arbetarparti sina gevär i en flammande eld, vilket signalerade slutet på en decennier lång konflikt med Turkiet. Nu är den stora frågan inte bara om fred – det handlar om ifall någon ska städa upp röran. Striderna lämnade efter sig svedda skogar, förorenat vatten och en biologisk mångfaldskris som får den lokala floran och faunan att känna sig som om de lever i en katastroffilm.\n\nForskare vid FN-universitetets institut för vatten, miljö och hälsa ser detta som en historisk möjlighet: att inkludera miljörestaurering i fredsplanen. "Man måste tänka på denna del om man vill etablera en varaktig fred", säger Kaveh Madani, institutets direktör. För tydligen är rent vatten och andningsbar luft numera förhandlingsförmåner.\n\nPKK och Turkiet håller för närvarande på att förhandla fram ett fredsavtal, men samtalen avstannade i år på grund av oenighet om nedrustning. Michael Gunter, professor i statsvetenskap vid Tennessee Technological University, noterade att tidigare fredsansträngningar kollapsade 2015, och att de två sidorna "inte ens befinner sig i samma universum." Turkiet ser PKK som en terroristgrupp som borde kapitulera; PKK anser att Turkiets konstitution behöver skrivas om. Så, du vet, bara en mindre filosofisk oenighet.\n\nPinar Dinc, forskare vid UNU-institutet och huvudförfattare till en rapport om att hantera konfliktens ekologiska skador, förespråkar "grön övergångsrättvisa." Konventionella avtal fokuserar på säkerhet, säger hon, men om vi tänker mer holistiskt "kanske vi faktiskt lyckas skapa något nytt." Som en planet som inte brinner.\n\nRapporten rekommenderar att erkänna en hälsosam miljö som en grundläggande mänsklig rättighet och att skydda miljöförsvarare, som ofta är mål för våld. Sedan kriget började 1984 har över 3 000 kurdiska byar jämnats med marken, upp till 378 000 människor fördrivits och nästan 40 000 dödats. Om lokalsamhällen övervakar restaureringen kan det skapa jobb och bevara kulturella sedvänjor. Madani ser miljön som en potentiell "förenande faktor."\n\nFinansiering skulle kunna komma från Global Environment Facility, Green Climate Fund, offentlig-privata partnerskap eller "fredsobligationer." Men Nazan Üstündağ, oberoende forskare och infödd i Turkiet, tror att genomförandet av dessa rekommendationer kommer att bli en uppförsbacke. I februari drev en turkisk parlamentarisk kommission fram ett "terrorfritt Turkiet"-initiativ, men grön övergångsrättvisa stod inte på agendan.\n\nÄndå håller Dinc och Madani hoppet uppe. "Vi lever i en dynamisk värld där saker ständigt förändras; vi lär av det förflutna", säger Madani. Kanske kommer denna gång fred med en sida av återplantering.