Välkommen till fotbollens karusell där det enda som snurrar snabbare än övergångsryktena är logiken bakom dem. Arsenal har inlett sitt titelförsvar genom att slänga 51 miljoner pund på Ezri Konsa från Aston Villa, för varför inte köpa ligans bästa försvarare när man redan är mästare? Konsa, en engelsk landslagsman, har skrivit på ett fyraårskontrakt, förmodligen med en klausul om att han inte behöver möta Micky Quinn, som 1993-94 satsade 50 pund på sig själv som skyttekung – en satsning som tydligen gav utdelning, till skillnad från de flesta av våra ekonomiska beslut.

Under tiden har Liverpools Andoni Iraola medgett att hans trupp är 'ganska tunn', vilket är som att säga att Titanic hade ett litet vattenintrång. Med Mohamed Salah, Andy Robertson och Ibrahima Konate borta, och Curtis Jones på väg ut, har de värvat Victor Munoz, Jeremy Jacquet och en lån från Barcelona. Det är som att ersätta en gourmetmåltid med en påse chips och kalla det middag. Iraola insisterar på att de 'definitivt kommer att värva spelare', men med ett bud på 50 miljoner pund för Yankuba Minteh avvisat och Bradley Barcolas prislapp som en stötesten, kanske de slutar med att värva en kartongfigur av en ytter bara för att fylla luckan.

Hull City, nyuppflyttade, avskrivs av alla, inklusive Cole-bröderna, som sa 'Hull är borta, man' efter att de spenderat 70 miljoner pund. Deras tränare Sergej Jakirovic är 'speedad' och ser det som motivation. Åtminstone är någon optimistisk; det är förmodligen samma optimism som fick oss att tro att vi skulle klara oss genom detta transferfönster utan en enda 'här kommer vi'.

Över i Spanien har Real Betis värvat Troy Parrott för 16 miljoner euro efter att han gjort 31 mål för AZ Alkmaar och ensam dragit Irland till en playoff-plats. Han har bytt det holländska duggregnet mot Sevillas solsken, vilket är en livsstilsuppgradering även om fotbollen inte skulle fungera. Och i Serie C verkade Ronaldinhos värvning vid 46 års ålder för Ravenna som ett skämt, men sedan är det mesta av detta transferfönster ett skämt.

Bayern Münchens Jamal Musiala kollapsade två gånger på grund av ett neurologiskt tillstånd, men hans tränare Vincent Kompany säger att det bara är biverkningar av medicinbyte. Ingen anledning till oro, säger de, när han missar Supercupen. Visst, det är okej – bara en rutinmässig kollaps mitt under match, händer de bästa av oss.

Och eftersom fotbollsvärlden inte var tillräckligt kaotisk, planerar UEFA och Concacaf en kombinerad Nations League med 96 länder, vilket låter som ett FIFA-spelläge som ingen bad om. Men varför inte lägga till fler matcher i den redan överfulla kalendern? Det är inte som att spelare behöver vila eller så.

Håll utkik efter fler övergångssagor, för om det finns en sak fotboll älskar mer än mål, så är det en hederlig gammal spenderingsrunda med tveksam logik.