Klassisk musik-fans känner sarabanden som den ståtliga spanska dansen som Bach och Händel gillade att sakta ner och göra allt öm och långsam. Men den amerikanske kompositören Keir GoGwilt har upptäckt något långt mer radikalt som lurar i dess förflutna. På sitt samarbetsalbum *The Zarabanda Variations* samlar GoGwilt en tiodelad ensemble som krossar fri jazz mot barockstråkar och spoken word-poesi, allt för att gräva fram dansens koloniala latinamerikanska rötter innan den blev respektabel på 1600- och 1700-talets Spanien.

Första lyssningen? Man kan förlåtas för att tro att detta inte har något att göra med den klassiska sarabanden. Istället för artiga hovsteg får man skrapande atonala stråkar, skramlande slagverk, gutturala läten och skarpa visslingar – en kakofoni av spänning som påstås spegla den ursprungliga dansformens passionerade, virvlande energi. Snarare än en barockfusion omfamnar GoGwilts kompositioner sarabandens mindre kända historiska referenser för att skapa något helt nytt. Det är inte lättlyssnat, men det är hisnande originellt.