De vita snötopparna, de dämpade bruna slätterna och de ädelstensblå och teal-glaciärsjöarna dominerar vanligtvis Patagoniens färgpalett. Men under en kort tid på den australa hösten tillför tempererade lövskogar varma färgklickar. Den 12 april 2026 öppnade sig molntäcket så att Landsat 9-satelliten kunde fånga en bild av rödaktiga sluttningar i Magallanes-regionen i södra Chile – för tydligen uppskattar även satelliter en god lövtittarstund.
Patagonien innehåller de sydligaste tempererade skogarna i världen, hem för många arter som inte finns någon annanstans på planeten. Bland dessa finns flera typer av sydbokar (släktet Nothofagus) som utgör grunden för Andernas skogar. Dessa mycket anpassningsbara träd kan frodas i en rad olika klimat, tolerera minusgrader och nästan ökenliknande nederbördsmängder – i princip den botaniska motsvarigheten till den vän som trivs i alla väder.
De lövfällande varianterna bjuder på en show på hösten, med löv som visar gula och röda nyanser när kortare, kallare dagar infaller. En av dessa arter, känd som lengabok (Nothofagus pumilio), förekommer från cirka 36 grader sydlig latitud ner till Eldslandet vid cirka 55 grader syd. Dess utbredning sträcker sig cirka 2 000 kilometer längs kontinentens ryggrad och inkluderar området som visas på bilden – en pendling som skulle göra vilket träd som helst trött.
Där lengabokar växer tenderar de att vara den dominerande eller enda trädtypen i skogen, noterar forskare. Som en subalpinälskande art markerar deras närvaro ofta den högsta höjd där träd växer i ett område. I den varmare, norra delen av deras utbredning förekommer de på högre höjder – cirka 1 700 meter. I svalare, sydliga trakter befolkar de lägre områden; de röda åsryggarna på bilden ovan, belägna cirka 100 kilometer nordväst om Punta Arenas, ligger på cirka 600 meter över havet – vilket bevisar att även träd har höjdpreferenser.
Färgglada höstuppvisningar av lenga och andra sydboksskogar bländar lövtittare över Patagoniens ikoniska platser. I Conguillío nationalpark dyker röda och gula nyanser upp bland klara sjöar och vulkaniska toppar. Och i Torres del Paine och Eldslandet ger träd som Nothofagus antarctica, bättre känd som ñire eller ”Antarktisk eld”, inslag av flammande färg till landskapet – för vem behöver egentligen eld när man har träd som vet hur man accessoariserar?